I sitt yrke som sjuksköterska har Linnea Soldén Lindström mött många flickor och kvinnor som blivit utsatta för könsstympning. För henne har ökad kunskap i ämnet varit helt avgörande för att hon ska kunna bemöta och ställa frågor om könsstympning till patienter som kan vara berörda.
"Jag minns att jag i början tyckte det var svårt att ta upp frågan, den kändes intim och mycket känslig. Det var först när jag fick kunskap som jag kände mig trygg och vågade fråga. Ju mer jag fångade upp kvinnor som blivit könsstympade, desto säkrare blev jag på att fortsätta ställa frågor om det."
Enligt Socialstyrelsen har omkring 68 000 flickor och kvinnor som lever i Sverige blivit utsatta för könsstympning. Ytterligare mellan 13 000 och 23 000 uppskattas vara i riskzonen. Mörkertalet tros dock vara stort, och en bidragande orsak är att många inte fångas upp av den svenska vården.
Under 2023 inledde ActionAid projektet ”Let’s Ask About It”, som syftar till att öka kunskapen om könsstympning bland vårdanställda i Sverige. Linnea var en av deltagarna.
"Att delta i ActionAids workshops var mycket givande och gav mig och många kollegor möjlighet till reflektion och diskussion. Det är så viktigt att tillsammans få fundera och ha ett erfarenhetsutbyte kring de här frågorna."
Linnea tror att bristen på kunskap gör det svårt för många inom vården att ens veta vilka patienter det är relevant att ställa frågan till, eller hur man ska hantera ett svar. Okunskapen och rädslan för att göra fel leder till att frågan inte alla gånger ens tas upp.
"En del flickor och kvinnor kan ha bott i Sverige i många år men har aldrig ens fått frågan om könsstympning. Varje arbetsplats som kommer i kontakt med berörda borde skapa en rutin kring detta och se till att de anställda får genomgå en utbildning med möjlighet till reflektion."
Efter många år i vården ser hon också betydelsen av tillgänglighet. Att man som vårdpersonal öppnar upp för återbesök så att flickan eller kvinnan får möjlighet att komma tillbaka är centralt för att de som är berörda ska få den vård de har rätt till.
"Många gånger har jag mött flickor och kvinnor som varit utsatta för könsstympning men som vid besöket har nekat behov av vidare vård. Då har de ändå fått ta del av information om sina rättigheter, att det i Sverige är olagligt med könsstympning sedan 1982, var de kan vända sig i framtiden vid besvär och att de alltid är välkomna åter. Några av de jag mötte kom tillbaka efter en tids fundering och ville veta mer om vilken hjälp de kunde få. Jag tror att det lilla man gör kan ha stor inverkan på den enskilde."
Vill din arbetsplats stärka er kunskap inom frågor som rör könsstympning?
Under 2024 fortsätter ActionAid arbetet med att utbilda vårdpersonal i frågor kopplade till könsstympning genom projektet “Let’s ask about it”. Är du intresserad av att delta eller vill ta upp frågan på din arbetsplats? Hör av dig till programmes.swe@actionaid.org.
Linnea svarar:
Vilka är de mest centrala faktorerna för att flickor och kvinnor som har utsatts för könsstympning får rätt vård, både fysiskt och psykologiskt, i Sverige?
Samverkan och kunskap: För att berörda individer ska kunna fångas upp av vården och inte riskera att bollas runt är samverkan mellan olika aktörer och kunskapen bland vårdanställda viktigt. Ibland är lokal samverkan det som fungerar bäst, till exempel genom att en vårdcentral samarbetar med andra aktörer på kommunal nivå. För att öka kunskapen bland yrkesverksamma i vården behöver verksamheter fundera på sina arbetssätt och hur de kan möjliggöra att personalen känner sig trygg i frågan, exempelvis genom att låta anställda gå Socialstyrelsens utbildningar eller göra de workshops som ActionAid anordnar. Grupphandledning kan också vara av värde.
Självreflektion och öppenhet: Som yrkesverksam är det viktigt att ha ett öppet förhållningssätt och vara lyhörd för att skapa tillit. Se flickan/kvinnan som en person med egna betydelsefulla erfarenheter. Lägg ifrån dig dina egna fördomar och undvik att värdera eller döma. Det är också viktigt att vårdpersonal reflekterar över sin egen syn på könsstympning, eftersom det kan luckra upp fördomar. Vid behov är det också bra att boka kvinnlig tolk på rätt språk och dialekt.
Övning och anpassning: Öva på att fråga och, om möjligt, träffa och lyssna på personer som själva varit utsatta och har erfarenhet av att vara i kontakt med den svenska sjukvården. Anpassa frågorna som ställs och tänk på att varje erfarenhet är individuell. En del vet inte ens om att de har könsstympats – då är det bra att i stället fråga om olika symtom, som menstruationernas längd eller hur lång tid det tar att kissa. De som vet om, och minns könsstympningen bär ofta på ett trauma och kan behöva stödsamtal.
Information: Varje gång det kommer fram att en flicka eller kvinna utsatts för könsstympning är det självklart viktigt att berätta vilken hjälp som finns att få i Sverige och sedan utforska vad den berörda flickan eller kvinnan vill.
Linnea har 13 års erfarenhet av att arbeta som sjuksköterska och har bland annat jobbat med att utföra hälsoundersökningar av asylsökande, nyanlända flyktingar, och papperslösa och då mötte hon ofta kvinnor/flickor som blivit utsatta för könsstympning. Idag är hon sjuksköterska på Transkulturellt centrum som verkar för en god och jämlik hälsa för hela region Stockholms invånare genom att utbilda vårdpersonal i transkulturella frågor samt förebygga främja migranters hälsa.
