Den 20 juni infaller Internationella flyktingdagen – samma dag som många i Sverige samlas för att fira midsommar. Medan vi binder kransar och dukar upp sill, fortsätter människor runt om i världen att fly från krig, förföljelse och katastrofer.
För många kvinnor innebär flykten nya lager av utsatthet. I Europa möts migrantkvinnor av könsbaserad diskriminering – både vid gränserna och i vardagen. De har ofta svårt att hitta arbete som motsvarar deras kompetens, hindras från att återförenas med sina familjer och får inte tillgång till den vård och det stöd de behöver. För att bryta dessa mönster krävs solidaritet, som är årets tema för Internationella flyktingdagen. För verklig förändring sker när vi stöttar varandra, bygger inkluderande samhällen och lyfter rösterna från dem som sällan får höras.
En sådan röst är Olga Dianovas.
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina 2022 tvingades Olga lämna sitt hem. Tillsammans med sina två barn sökte hon skydd i Italien. Hemma i Ukraina arbetade hon som konditor och tårtdesigner, men i det nya landet väntade en verklighet fylld av osäkerhet.
"Många kvinnliga flyktingar kommer till Italien med ett emotionellt och traumatiskt bagage och har inte tillgång till tillräckligt stöd. Språkbarriärer och brist på information gör det svårt att nå fram till de tjänster som faktiskt finns," berättar Olga.
Bostadsjakten blev särskilt svår. Som ensamstående mamma, ny i landet och utan fast anställning stötte hon på diskriminering från flera håll. Samtidigt gjorde det tillfälliga uppehållstillståndet enligt EU:s massflyktsdirektiv det nästan omöjligt att få vård. Hennes rätt till sjukvård hängde på en tidsbegränsad registrering i det nationella systemet, och under flera månader kunde hon inte boka läkartider alls.
Men med stöd från ActionAids projekt, och från en italiensk familj som öppnade sitt hem och gick i god för henne, började saker förändras. Olga hittade en bostad och kunde påbörja processen att få sina två högskoleexamen från Ukraina erkända i Italien. Hon tilldelades ett stipendium och började läsa livsmedelsteknologi vid universitetet i Bari.
I dag arbetar hon på ett konditori i Bari, med drömmen att en dag öppna sitt eget konditori.
Olgas berättelse visar vad som är möjligt när människor får stöd i stället för att isoleras, när deras erfarenheter ses som tillgångar och när deras röster får höras. Det är så solidaritet ser ut i praktiken. Och det är så förändring tar form – en människa, en berättelse och en gemenskap i taget.
