Vem skyddar civila när makt går före lagar och regler?

Hot om militära angrepp, ökade spänningar och politiska beslut som riskerar att kringgå internationella lagar visar hur snabbt en redan instabil situation kan förvärras. Ändå riskerar reaktionerna att bli för försiktiga, motståndet för svagt. När ledare väljer en väg där makt går före rätt, där militära lösningar ersätter diplomati och där internationella regelverk ses som hinder snarare än skydd, skapas ett farligt prejudikat.

Det gäller oavsett motiv. Att störta en diktator, att agera i frihetens namn eller att driva egna intressen förändrar inte det grundläggande: internationell rätt måste följas, och civila liv måste skyddas under alla omständigheter. När dessa principer sätts ur spel hotas hela den globala världsordningen.

Om vi accepterar att den starkes rätt får styra öppnar vi samtidigt dörren för andra auktoritära ledare att göra detsamma. Om vi accepterar att regler kan rundas när det passar vissa intressen, urholkar vi de system som ska skydda oss alla. Internationell rätt och mänskliga rättigheter finns inte där för att vara bekväma – utan för att sätta gränser, särskilt när makten vill gå för långt.

Mitt i geopolitiska analyser och maktspel får vi inte tappa bort det viktigaste: människorna. Det är civila som betalar priset. Och det är flickor och kvinnor som drabbas hårdast. I konflikter och auktoritära stater ser vi samma mönster om och om igen: ökat könsbaserat våld, minskat handlingsutrymme, begränsad tillgång till vård, utbildning och försörjning.

Kvinnorättsorganisationer pressas tillbaka, samtidigt som deras arbete är avgörande för både humanitärt stöd och långsiktig fred. Att bekämpa kvinnoförtryck och arbeta för kvinnors frihet och rättigheter är avgörande, men det kan aldrig göras genom att åsidosätta de lagar och principer som ska skydda människor.

Det som sker nu handlar därför inte bara om ett enskilt land. Det handlar om vilken världsordning vi vill ha. Om vi tillåter att principen om den starkes rätt ersätter gemensamma regler, riskerar vi att underminera decennier av arbete för fred, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Motståndet måste vara tydligt – och konsekvent.

Vi kan inte försvara internationell rätt bara när det är politiskt bekvämt. Den måste gälla alltid, för alla. Fred byggs inte genom ensidiga militära handlingar eller genom att kringgå regelverk. Den byggs genom ansvar, rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter. Och i varje seriöst arbete för fred måste flickors och kvinnors rättigheter stå i centrum. För utan deras säkerhet, deltagande och inflytande finns ingen hållbar fred.