Över 100 organisationer slår larm för att släppa in livräddande hjälp i Gaza

I takt med att massvält sprider sig över Gaza tynar våra kollegor och de vi stöttar bort.

Medan den israeliska regeringens blockad svälter ut Gazas befolkning, ansluter sig nu biståndsarbetare till samma matköer och riskerar att bli skjutna bara för att kunna försörja sina familjer. När förnödenheterna nu är helt uttömda, ser humanitära organisationer sina egna kollegor och partners tyna bort framför deras ögon.

Exakt två månader sedan det israeliska regeringskontrollerade programmet, Gaza Humanitarian Foundation, började operera, slår Oxfam och mer än 100 organisationer larm och uppmanar regeringar att agera: öppna alla gränsövergångar; återställ det fulla flödet av mat, rent vatten, medicinska förnödenheter, skydd och bränsle genom en FN-ledd mekanism baserad på humanitära principer; avsluta belägringen och gå med på vapenvila nu.

”Varje morgon ekar samma fråga över hela Gaza: kommer jag få äta idag?”

En representant för en organisation.

Massakrer vid matdistributionsplatser i Gaza sker nästan dagligen. Den 13 juli bekräftade FN att 875 palestinier dödats medan de sökte mat, 201 på hjälprutter och resten vid distributionspunkter. Tusentals fler har skadats. Samtidigt har israeliska styrkor tvångsförflyttat nästan två miljoner utmattade palestinier med den senaste massförflyttningsordern som utfärdades den 20 juli, vilket begränsar palestinierna till mindre än 12 procent av Gaza. WFP varnar för att nuvarande förhållanden gör operationerna ohållbara. Svält av civila som krigföringsmetod är ett krigsbrott.

Strax utanför Gaza, i lager – och till och med inom Gaza – ligger massor av mat, rent vatten, medicinska förnödenheter, skyddsrum och bränsle orörda med humanitära organisationer blockerade från att få tillgång till eller leverera dem. Den israeliska regeringens restriktioner, förseningar och fragmentering under dess totala belägring har skapat kaos, svält och död.

”Barn säger till sina föräldrar att de vill komma till himlen, för i himlen finns åtminstone mat.”

En biståndsarbetare som ger psykosocialt stöd berättar om den förödande inverkan på barn.

Läkare rapporterar rekordhöga nivåer av akut undernäring, särskilt bland barn och äldre. Sjukdomar som akut vattnig diarré sprider sig, marknaderna är tomma, avfall hopar sig och vuxna kollapsar på gatorna av hunger och uttorkning. Distributionen i Gaza består i genomsnitt bara av 28 lastbilar per dag, långt ifrån tillräckligt för över två miljoner människor, av vilka många har gått veckor utan hjälp.

Det FN-ledda humanitära systemet har inte misslyckats, det har hindrats från att fungera.

Humanitära organisationer har kapacitet och förnödenheter för att agera i stor skala. Men med nekad tillgång hindras vi från att nå de behövande, inklusive våra egna utmattade och svältande team. Den 10 juli tillkännagav EU och Israel åtgärder för att öka biståndet. Men dessa löften om ”framsteg” klingar tomma när det inte sker någon verklig förändring på marken. Varje dag utan ett ihållande flöde innebär att fler människor dör av förebyggbara sjukdomar. Barn svälter medan de väntar på löften som aldrig kommer.

Palestinier är fångade i en cykel av hopp och hjärtesorg, de väntar på hjälp och eldupphör, bara för att vakna upp till försämrade förhållanden. Det är inte bara en fysisk plåga, utan även en psykologisk. Överlevnaden hänger i luften som en hägring. Det humanitära systemet kan inte drivas på falska löften. Humanitära organisationer kan inte verka med skiftande tidslinjer eller vänta på politiska åtaganden som inte ger tillgång.

Regeringar måste sluta vänta på tillstånd att agera. Vi kan inte fortsätta hoppas att nuvarande arrangemang kommer att fungera. Det är dags att vidta avgörande åtgärder: kräva ett omedelbart och permanent eldupphör; häva alla byråkratiska och administrativa restriktioner; öppna alla gränsövergångar; säkerställa tillgång för alla i hela Gaza; avvisa militärkontrollerade distributionsmodeller; återställa en principiell, FN-ledd humanitär respons och fortsätta att finansiera principiella och opartiska humanitära organisationer. Stater måste vidta konkreta åtgärder för att avsluta belägringen, såsom att stoppa överföringen av vapen och ammunition.

Styckvisa arrangemang och symboliska gester, som luftnedsläpp eller bristfälliga biståndsavtal, fungerar som rökridå för passivitet. De kan inte ersätta staters rättsliga och moraliska skyldigheter att skydda palestinska civila och säkerställa meningsfull tillgång i stor skala. Stater kan och måste rädda liv innan det inte finns några kvar att rädda.