När Ursula von der Leyen presenterade EU:s upprustningspaket på 800 miljarder euro, gjorde hon det med orden: ”Vi lever i de mest ödesdigra och farliga av tider.” Det råder ingen tvekan om att Europas ledare måste enas kring målet om fred och säkerhet för alla. Den världsordning vi känner håller på att förändras i grunden, och i denna osäkerhet måste vi samtidigt hålla flera strategiska prioriteringar i åtanke: när vi rustar för krig och försvar, måste vi samtidigt bygga för fred.

I denna stund då det är viktigare än någonsin att bygga starka och fredliga samhällen stänger USA ned USAID, europeiska länder omfördelar sina biståndsresurser och Sverige fryser tillfälligt nya biståndsavtal. Detta gör att vi riskerar att förlora de resurser som är avgörande för att bygga fredliga och stabila samhällen.

Fred är inte enbart frånvaro av krig; för att skapa en hållbar och varaktig fred krävs en balans mellan säkerhet och samhällsbyggande. Bistånd är en nyckelkomponent i denna strategi, men det måste även inkludera ett aktivt engagemang för att säkerställa att alla samhällsmedlemmar – inte minst flickor och kvinnor – får möjlighet att vara med och forma framtiden. Forskning visar att när flickors och kvinnors perspektiv inkluderas i beslutsfattande och fredsbyggande leder det till mer hållbara och rättvisa lösningar. Detta är inte bara en moralisk fråga, utan en praktisk förutsättning för långsiktig stabilitet.

När Europas ledare nu satsar på militär upprustning och nationellt skydd måste vi påminna oss om att inte bara fokusera på att avvärja externa militära hot; vi måste även säkerställa att det finns trygga samhällsstrukturer och att vi bidrar till möjligheten att skapa rättvisa och inkluderande samhällen. Annars riskerar vi att rusta upp och ändå missa målet – att skapa långsiktig fred och stabilitet.