Vi vet vad som händer när ”full styrka” sätts in i världens mest tätbefolkade område. Vi vet, för vi har sett det under hela detta krig: sönderbombade sjukhus, döda barn, familjer begravda under rasmassor. Gaza är redan ett helvete, efter två månader utan mat, medicin eller bränsle. Att sätta in full militär styrka nu i Gaza – är inte självförsvar. Det är ett brott mot mänskligheten.   

Vi måste vara tydliga: det här är inte ett krig mellan två jämbördiga parter. Det här är en av världens starkaste militärmakter mot en instängd civilbefolkning. Gaza är inte en stridszon – det är ett fängelse utan flyktväg. Att Netanyahu nu trappar upp offensiven utan hänsyn till civila mål är ett direkt brott mot internationell humanitär rätt.   

För kvinnor och flickor är detta mer än en mardröm. Det är en verklighet där gravida riskerar att tvingas föda i ruiner. Där unga flickor saknar skydd. Där mödrar ser sina barn dö – och barn förlorar sina föräldrar. Det är dessa röster som måste stå i centrum för vårt svar.   

Sverige brukade vara ett land som stod upp för folkrätten, för skydd av civila, för kvinnors och barns rättigheter i krig. Vi brukade vara en röst för det mänskliga. Men idag saknar vi Sveriges tydliga röst och agerande. Och det håller på att omdefiniera vilka vi är.  

Det är bråttom.  

Varje timme dör fler. Varje sekund slits familjer isär. Fler än 50 000 människor har redan dött, varav över 35 000 är kvinnor och barn. Nu testas Sverige, på vilken sida av historien ska vi stå?   

Det vi gör nu är avgörande. Ska vi göra allt i vår makt för att stoppa detta dödande – eller låta det ske? Vad vi väljer kommer att definiera oss i framtiden.  

Väljer vi passivitet, är vi medskyldiga.