I augusti drabbades centrala Nepal av omfattande översvämningar och jordskred. Hus och vägar förstördes, människor förlorade sina anhöriga och hela samhällen sveptes bort. Men när vattnet drar sig undan är katastrofen långt ifrån över. För människorna som överlevt börjar nu den svåra vägen tillbaka, och kvinnor bär en stor del av ansvaret för att familjer ska kunna börja om.
Nästan en månad efter katastrofen lever tusentals människor fortfarande i tillfälliga skydd. Vägar och annan infrastruktur är svårt skadade, vilket gör det svårt att få fram förnödenheter och stöd till människor som fortfarande har akuta behov. Nu väntas dessutom nya kraftiga regn, vilket riskerar att förvärra situationen och göra återuppbyggnaden ännu svårare.
När ActionAid Nepals landschef, Sujeeta Mathema, besökte de drabbade områdena tog en resa som normalt skulle ha tagit två och en halv timme omkring sju och en halv timme. Vägar och broar har förstörts och på flera håll finns inte längre de samhällen som fanns före katastrofen.
Men förlusten handlar om mer än hus och infrastruktur. Människor saknar fortfarande anhöriga och vet inte hur de ska gå vidare.
”När vi kom hit och pratade med samhället var deras tillstånd sådant att de inte ens kunde uttrycka sin smärta. De vet inte vad de ska göra eller hur de ska gå vidare”, säger Sujeeta Mathema, ActionAid Nepals landschef.
Att börja om från noll
För många kvinnor innebär vägen tillbaka både sorg och ett stort ansvar för familjens framtid.
Fulmila, 23, förlorade båda sina föräldrar i översvämningen. Hennes två yngre systrar överlevde, men familjen är fortfarande splittrad. Systrarna befinner sig på andra sidan Trisuli-floden och förstörda vägar och broar gör det svårt för dem att ta sig till varandra. För Fulmila är det viktigaste nu att syskonen kan vara tillsammans och att de yngre barnen får möjlighet att fortsätta sin utbildning.
Dawasang förlorade sin man i översvämningen. Familjen hade tidigare flyttat för att undkomma jordskred och byggt upp sin försörjning från grunden. Nu är allt borta. Hennes dotter har gått ut gymnasiet och vill studera vidare, men Dawasang är orolig för hur hon ska ha råd med det.
Kvinnor i återuppbyggnaden
I en kris ökar ofta kvinnornas ansvar. När hem och försörjning försvinner behöver de samtidigt hantera sin egen sorg och ta ansvar för barn, familj och vardag. Men kvinnor är också viktiga aktörer i återhämtningen och i arbetet med att bygga upp samhällen igen.
Usha, 54, fick sitt eget hus skadat i översvämningen. Ändå fortsätter hon sitt arbete som hälsoarbetare och går dörr till dörr i de drabbade områdena för att hjälpa människor.
Flickor och utbildning
För flickor kan konsekvenserna bli långvariga. När skolor förstörs och familjer förlorar sina inkomster ökar risken att flickor får ta ett större ansvar för hushållet och omsorgen yngre syskon. I värsta fall gifts hon bort för att familjen inte har råd att försörja alla. Det kan tvinga dem att avbryta sin skolgång.
Att bygga upp samhällen efter en kris handlar därför också om att säkerställa flickors rätt till utbildning. Flickor måste få möjlighet att återvända till skolan och fortsätta sin utbildning, samtidigt som familjer får det stöd de behöver för att återfå en trygg försörjning. På så sätt kan vi minska risken att flickor betalar det högsta priset när en kris slår till.
En varning från klimatet till världen
Katastrofen i Nepal är också en fråga om klimaträttvisa. Nepal står för omkring 0,01 procent av världens utsläpp av växthusgaser, men drabbas hårt av klimatförändringarnas konsekvenser.
”Det är en varning från klimatet till världen. Om vi inte arbetar för klimaträttvisa och om vi inte samordnar oss och arbetar tillsammans kommer situationen inte att stanna i Nepal,” säger Sujeeta Mathema, ActionAid Nepals landschef.
Klimatkrisen är redan här, men dess konsekvenser fördelas inte rättvist. De länder och människor som har bidragit minst till utsläppen drabbas ofta hårdast. Det är en orättvisa som världen måste ta ansvar för.
Det innebär att människor som drabbas måste få stöd att återhämta sig, samtidigt som de som bär det största ansvaret för klimatkrisen måste ta ansvar för dess konsekvenser.
Vattnet har dragit sig undan. Men för dem som drabbats har kampen för att börja om precis börjat. Nu måste vi agera för klimaträttvisa – innan nästa katastrof slår till.
